torsdag 9 september 2010

18-åringen i mig är minst lika imponerad som 8-åringen

Första gången jag hörde om Botniabanan kan jag inte ha varit många år. Den började byggas 99 – strax innan jag fyllde 8. Sedan dess har det varit konstant snack om den; försenade byggen, träd som huggs ner och vägar som byggs om. Men framförallt har man (eller i alla fall jag) hört om hastigheten. Att som 8-åring höra att en 45-minuters sträcka in till Umeå skulle gå på knappa 20 minuter var ofattbart för mig att förstå. Det var verkligen framtiden.

19 mil, 143 broar, 25 kilometer tunnel och 7 Resecentrum senare är den beryktade Botniabanan klar. Den stora invigningen har varit, då kungen åkte Botniabanan och stannade på vartenda ställe. Bara en sådan sak som att kungen kom till Nordmaling kändes ju nästan nog så stort.

Alltså har 11 år hunnit passera sedan Göran Persson tog det första spadtaget i Örnsköldsvik i augusti 1999 och invigde bygget av Botniabanan. Och jag måste erkänna att även fast jag inte är 8 år längre, så är jag fortfarande lika imponerad över att en resa till Umeå från och med nu tar 20 minuter.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar