Hur behandlar vi våra unga på arbetsmarkanden?

I helgen tackade vi av våra tranieeungdomar som jobbat hos oss i sex månader och Dhaksy som jobbat med skyltsöndagen tillsammans med företagarna.Vi hade några trevliga timmar tillsammans med lek, mat, prat och sång. Det har varit fantastiskt att följa dom och deras utveckling. Dom har gjort helt otroliga arbeten, allt från broschyrer, filmer och målning av ungdomarnas uppehållsrum på skolan till styrkort och föreningsregister.  Vi saknar er uppriktigt! Se bilderna nedan
När jag på kvällen kom hem släppte sambon en kommentar; - vilken bra start dom fått på arbetsmarknaden, bli avtackad så fint och fått med sig en känsla av att ha gjort något bra. Tänk alla ungdomar som får dålig start i arbetslivet, utnyttjade och knäckta självförtroenden.
Jag hoppade till av reflektionen, för min största känsla när jag kom hem var saknad. Men nu började genast alla debattprogram jag sett på tv:n om dåliga ungdomsjobb gå i repris i huvudet på mig. Den här frågan är verkligen viktig. Hur behandlar vi våra ungdomar på praktikplatser, ungdomsjobb, första jobb osv.? Vad ger vi dom för bild av arbetsmarknaden? Får vi dom att växa som individer och bli kreativa och bra för företaget? Eller ger vi dom en känsla av att vara utnyttjade och inget värd? Finns en policys eller handbok för detta? Finns det arbetsplatser fortfarande som tror att den hårda vägen gör den hårdaste arbetaren.  
Vi har en fråga att diskutera känner jag!
Undra om jag behöver prata med våran nya näringslivssekreterare som ska verka nära våra företagare?Kanske ett litet snack med någon på personalavdelningen också?

I veckan kommer jag/vi att ha en praktikant från klass 8 och det ser jag verkligen fram emot. Han kommer att få vara med om ett rekryteringsseminarium, lyssna till Bris rapporten, valborgs planering för ungdomarna och en massa annat.Så kanske får vi en liten kommentar av honom också i bloggen i veckan, den som läser får se.

Vi hörs

Åsa Lindström