Efter min kväll på LAN i Rundvik och med min erfarenhet med nu vuxna barn så kan jag förstå hur mycket som kommuniseras och händer på nätet när man är ung. Man leker där, bokar träff där, man umgås där, träffar nya vänner eller partners, skolarbetet kan också med fördel göras där, bokar biljetter till resor och konserer osv. Med lätthet rör ungdomarna sig mellan olika sidor, olika social medier, olika länder, olika tidpunkter.
Hur ska då våra världar mötas? Ska vi vuxna locka ut ungdomarna ur datavärlden eller ska vi kliva in och ta plats? Finnas där ungomarna finns?
Den 27 januari 2011 var jag på en träff i Skellefteå där det redovisades hur man jobbat i olika kommuner i hela Sverige, med att finnas på nätet. Där man klart och tydligt menade att vi måste våga lära av ungdomarna och finnas där dom finns. Mobbing i dag sker inte bara på skolgårdar, utan stor del även på nätet. Är det inte våran skyldighet att också finnas där då?
Här kan du ta del av den pressentation vi fick ta del av. Fritidsledare på nätet.
Jag tror inte, jag vet att vi har mycket att lära av våra ungdomar. Var vill dom få sin information från, lämna sina förslag och göra sig hörda? Hur når jag dom bäst?
Om vi bara vill, så tror jag vi kan fläta samman dessa världar och våga lära oss något nytt.
Åsa Lindström
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar